För att förstå varför Föreningen Gotlandståget överhuvudtaget bildades måste man gå tillbaka i tiden till nedläggningen av de sista linjerna på Gotland. 1963 hade nämndemannen i dåvarande Romaklosters kommun, Joel Herlitz lyckats se till att ett lok, SJ N5p 3073, före detta SlRJ 3 Dalhem, med sex vagnar ställdes upp vid Romaklosters station som ett minnesmärke över järnvägsepoken på ön. Fordonen var en deposition från Järnvägsmuseum till kommunen. Tyvärr gick det med det museitåget som med så många andra som ställdes upp vid denna tid: Väder, vind och vandaler gjorde att kommunen ansåg att man inte kunde ta hand om tåget. 1969 bildades en stödförening för tåget, Gotlands Järnvägsmuseum, som syftade till att överta depositionen och få till stånd en upprustning. Genom bidrag fick man bidrag och genom att överta depositionen kunde man så få möjlighet att rusta upp tåget. Glädjen blev dock kortvarig, förfallet gick inte att hejda och till slut beslöt Romaklosters kommun att materielen skulle återgå till Järnvägsmuseum   

Invigningen av banan bestämdes till den 10 september 1978, på dagen 100 år efter öppnandet av Gotlands Järnväg. GHJ-gänget jobbade mycket hårt med att få banan färdig liksom renoveringarna av loket Dalhem och vagnen GJ C 42 som gått i det ursprungliga invigningståget och förvärvats av föreningen 1977. Skulle man bli färdiga i tid..?

   Jo, det blev man, Gotlands Hesselby Jernvägar invigdes planenligt av landshövding Einar Gustafsson med vederbörlig pompa och ståt. Målet var nått! Få hade väl trott att det var möjligt att skapa en museijärnväg på Gotland men nu hade man lyckats!

   När vardagen infann sig var det dags att gå vidare. Ett stort projekt som diskuterats från dag 1 var en hall att förvara materielen i. Under 80-talets första år förverkligades dessa planer och det har visat sig vara bland det viktigaste som gjorts under hela föreningens existens. Utan hallen hade det knappast varit möjligt att driva en vettig verksamhet i längden.  

80- och 90-talen

Efter en så explosiv tid som de sex första åren är det lätt att tro att verksamheten stannat av och att ingenting händer. Ingenting kan vara mer felaktigt. Under 80- och 90-talen har en mängd fordon med eller utan anknytning till Gotland samlats in: tre ånglok, ett antal personvagnar, godsvagnar, ett stort antal vagnskorgar, lokomobiler, en GJ-lastbil, en veteranbuss och så vidare. Dessutom ett stort antal föremål som loklyktor, telegrafer, dressiner, lokskyltar och annat som härrörde från Gotlandsbanorna. En stor del av detta visas i Hesselby idag. Dessutom har ett antal fordon renoverats.

   Ett par händelser är värda att nämna: Två ånglok som vi länge suktat efter har återkommit till den gotländska fosterjorden. Det handlar om loken GJ 3 Gotland och KlRJ 1 Klintehamn. Båda är depositioner från Järnvägsmuseum.  Gotland återkom 1992 som ett långtidslån. 
Loket Klintehamn återkom 1997 efter att ha stått uppställd i Hembygdsparken i Målilla sedan 1961. Det var en stor stund för mången GHJ:are när loket rullade av färjan i Visby hamn.

En annan viktig sak som gjordes var att bygga ut hållplatsen vid Eken till en mer järnvägsmässig form. De första åren fanns här bara två enkla träplattformar för de avstigande, inget mer. 1995 byggdes så en liten banvaktsstuga med tillhörande perrong på platsen. Äntligen hade miljön i den änden av banan blivit bättre för våra resenärer!

När föreningen fyllde tio år 1982 fick man en otrolig present: Föreningens förre ordförande K G Ingemar Lindqvist startade en stiftelse som övertog Tule f.d. station tre km från Hesselby och överlämnade den som gåva till Föreningen Gotlandståget. Detta borgar för att vi någon gång i framtiden ska kunna utveckla vår verksamhet betydligt.