|
För
att förstå varför Föreningen Gotlandståget överhuvudtaget bildades måste
man gå tillbaka i tiden till nedläggningen av de sista linjerna på Gotland.
1963 hade nämndemannen i dåvarande Romaklosters kommun, Joel Herlitz lyckats
se till att ett lok, SJ N5p 3073, före detta SlRJ 3 Dalhem, med sex
vagnar ställdes upp vid Romaklosters station som ett minnesmärke över järnvägsepoken
på ön. Fordonen var en deposition från Järnvägsmuseum till kommunen. Tyvärr
gick det med det museitåget som med så många andra som ställdes upp vid
denna tid: Väder, vind och vandaler gjorde att kommunen ansåg att man inte
kunde ta hand om tåget. 1969 bildades en stödförening för tåget, Gotlands Järnvägsmuseum,
som syftade till att överta depositionen och få till stånd en upprustning.
Genom bidrag fick man bidrag och genom att överta depositionen kunde man så få
möjlighet att rusta upp tåget. Glädjen blev dock kortvarig, förfallet gick
inte att hejda och till slut beslöt Romaklosters kommun att materielen skulle
återgå till Järnvägsmuseum
Föreningen Gotlandståget bildas
När
nyheten om att tåget riskerade att lämna Gotland började tågentusiaster på
ön att agera. Ulf Ronander, polis i Visby, blev snabbt en samlande gestalt. Den
4 feb. 1972 bildades så Föreningen Gotlandståget på hotell Solhem i Visby.
Genom kontakter fick man reda på att den före detta stationen Hesselby i
Dalhem var till salu. Genom andra kontakter lyckades den nybildade föreningen få
låna pengar och inköpa stationen. Hesselby var vårt!
De första åren var intensiva. Under 1972 lyckades föreningen överta
depositionen av museitåget i Roma och flytta detsamma till en nybyggd spårstump
i Hesselby. Samma år övertogs sex betvagnar och en finka från Roma
sockerbruk. Stationen som mest var ett fallfärdigt ruckel totalrenoverades
tillbaka till ursprungsskicket från 1902 under 1972 – 74. Renoveringarna av
loket Dalhem och boggivagnen GJ Co 8 påbörjades och den första
lokomotorn, SJ Z4p 312, inköptes från SJ i Västervik. Samtidigt skulle hela
bangården i Hesselby återuppbyggas från grunden, inte en meter spår fanns ju
kvar när föreningen flyttade in!
GHJ bildas, invigs och trafikeras
Att
Föreningen Gotlandståget inte nöjde sig med en stationär utställning var
nog inte helt klart från början, i alla fall inte för alla. Snart började
dock planerna ta mer konkret form och bygget av linjen ner mot Eken och bron över
Dalhemsån började byggas. Banan fick namnet Gotlands Hesselby Jernvägar, GHJ.
Pluraländelsen berodde på att föreningen då hade ett 600 mm-lok och
planerade att bygga en bana med både 891 mm och 600 mm. Treskenspår
alltså.
|
|
Invigningen av banan bestämdes till den 10 september 1978, på dagen 100 år
efter öppnandet av Gotlands Järnväg. GHJ-gänget jobbade mycket hårt med att
få banan färdig liksom renoveringarna av loket Dalhem och vagnen GJ C 42 som gått
i det ursprungliga invigningståget och förvärvats av föreningen 1977. Skulle
man bli färdiga i tid..?
Jo, det blev man, Gotlands Hesselby Jernvägar invigdes planenligt av
landshövding Einar Gustafsson med vederbörlig pompa och ståt. Målet var nått!
Få hade väl trott att det var möjligt att skapa en museijärnväg på Gotland
men nu hade man lyckats!
När vardagen infann sig var det dags att gå vidare. Ett stort projekt
som diskuterats från dag 1 var en hall att förvara materielen i. Under
80-talets första år förverkligades dessa planer och det har visat sig vara
bland det viktigaste som gjorts under hela föreningens existens. Utan hallen
hade det knappast varit möjligt att driva en vettig verksamhet i längden.
80- och 90-talen
Efter
en så explosiv tid som de sex första åren är det lätt att tro att
verksamheten stannat av och att ingenting händer. Ingenting kan vara mer
felaktigt. Under 80- och 90-talen har en mängd fordon med eller utan anknytning
till Gotland samlats in: tre ånglok, ett antal personvagnar, godsvagnar, ett
stort antal vagnskorgar, lokomobiler, en GJ-lastbil, en veteranbuss och så
vidare. Dessutom ett stort antal föremål som loklyktor, telegrafer, dressiner,
lokskyltar och annat som härrörde från Gotlandsbanorna. En stor del av detta
visas i Hesselby idag. Dessutom har ett antal fordon renoverats.
Ett par händelser är värda att nämna: Två ånglok som vi länge
suktat efter har återkommit till den gotländska fosterjorden. Det handlar om
loken GJ 3 Gotland och KlRJ 1 Klintehamn. Båda är depositioner
från Järnvägsmuseum.
Gotland återkom 1992 som ett långtidslån.
Loket Klintehamn återkom 1997 efter att ha stått uppställd i
Hembygdsparken i Målilla sedan 1961. Det var en stor stund för mången GHJ:are
när loket rullade av färjan i Visby hamn.
En annan viktig sak som gjordes var att bygga ut hållplatsen
vid Eken till en mer järnvägsmässig form. De första åren fanns här bara två
enkla träplattformar för de avstigande, inget mer. 1995 byggdes så en liten
banvaktsstuga med tillhörande perrong på platsen. Äntligen hade miljön i den
änden av banan blivit bättre för våra resenärer!
När
föreningen fyllde tio år 1982 fick man en otrolig present: Föreningens förre
ordförande K G Ingemar Lindqvist startade en stiftelse som övertog Tule f.d.
station tre km från Hesselby och överlämnade den som gåva till Föreningen
Gotlandståget. Detta borgar för att vi någon gång i framtiden ska kunna
utveckla vår verksamhet betydligt.
|
|
Under perioden ändrades också namnet på vår järnväg till Gotlands
Hesselby Jernväg, utan pluraländelse. Anledningen till detta var att vårt 600
mm-lok överfördes till det nya kalkbruksmuseet i Bläse på norra Gotland
1986. När vi så stod utan dragkraft på 600 mm så dog tanken på treskenspår
till Eken. 891 mm blev den enda spårvidden vi skulle arbeta med.
En mindre positiv händelse var Ulf Ronanders tragiska bortgång 1992.
Han hade sedan begynnelsen varit föreningens stora eldsjäl och att fylla
tomrummet efter en sådan kraft har inte varit lätt.
Nutid och framtid?
Idag
har föreningen funnits i 36 år. I mer än ett kvartssekel har ångtågen
tuffat mellan Hesselby station och Eken. Fler fordon har tagits i trafik och
miljön i Hesselby och Tule har återställts till ett skick nära ursprunget.
Som ett resultat av detta blev båda stationerna byggnadsminnesförklarade hösten
2002.
Samtidigt har vårt ursprung, loket Dalhem stått avställt i ett
antal år på grund av dålig panna. Det som började med en tubläcka har vuxit till
att handla om större insatser på pannan, byte av stagbultar och totalrenovering
av eldstaden.
Dalhem är sedan 2008 i trafik igen!
Föreningen
gjorde en
förstudie om banutbyggnad till Roma med stöd av EU-projektet Leader+.
Med hjälp av förstudien sökte Föreningen ett Mål 2-öarna EU-projekt gällande
första etappen i banutbyggnaden. Föreningen fick god offentlig finansiering och
projektet beviljades i juni 2006.
Projektet
genomfördes 1/7 2006- 30/10 2007.
Sedan nov. 2008
arbetar vi med
Projekt Järnvägsplan
som handlar om att
upprätta en
Järnvägsplan
Munkebos- Tule- Roma
samt bygga en
vändskiva i
Hesselby.
Läs mer via länken.
Under 2010
bygger vi 1300 meter
järnväg på sträckan
Stall Dalhem- Tule
station -
Kambshagetorp.
Anders
Svensson
|